Life as I know it...

Jag har nu sedan nyårsafton tillbringat dagarna i Örebro. Hade en fin start på det nya året, det firades med vänner från betel och nya vänner här från Öret.

Cold and weary, with a babe inside

And I wonder what I've done

Holy Father you have come

And chosen me now, to carry your son.

I am waiting, in a silent prayer

I am frightened, by the load I bear

In a world as cold as stone

Must I walk this path alone?

Be with me now, be with me now.

Breath of Heaven, hold me together

Be forever near me, breath of Heaven

Breath of Heaven, lighten my darkness

Pour over me your holiness, for you are holy,

Breath of Heaven.

Do you wonder when you watch my face,

If a wiser one should have had my place?

But I offer all I am for the mercy of your plan

Help me be strong, help me be strong,

Help me be strong, help me.

Breath of Heaven, hold me together

Be forever near me, breath of Heaven

Breath of Heaven, lighten my darkness

Pour over me your holiness, for you are holy.

Jag vill råda dig att lyssna på denna fantastiska sång av Amy Grant Breath of heaven.

Vilken sjukt bra sång så här i juletider. Marias tankar. Något som jag känner att man kan relatera till här och nu. Kanske inte allt, eftersom varken jag eller någon annan går och bär omkring på Guds son. Men att Gud har faktiskt gett mig en gåva/gåvor som är till för att användas och ge av. Först och främst har Gud gett mig och er alla andra en grymt stor gåva, anledningen till att vi firar jul, Jesus. Som Pastor Rikard sa idag, Guds julklapp till oss.. Vår räddning, en del med meningen av våra liv.. WoW, God is good!

Sen har vi ju fått en massa andra gåvor som är till för att brukas, det kan vara musik, ödmjukhet, sport, talförmåga, kommunikationsförmåga, dans, mildhet, kärleksfull och en mängd olika saker. Vi har också fått en uppgift, att sprida Guds rike på jorden. En uppgift vi inte kan klara själva i egen kraft. Där vi behöver Guds hjälp, kraft, stöd.. Man kan ofta fråga sig "varför ska just jag? Kan ingen annan person göra det som klarar av uppgiften bättre?" But I offer all I am for the mercy of your plan. Jag tror att Guds vilja är så mycket bättre än min egen själviska vilja att göra precis som jag vill och på mitt sätt. Det vi behöver be är att Gud hjälper oss, hjälper oss att vara starka, vara oss nära, låta ljuset lysa upp mörkret, hjälpa oss att gå på hans vägar, så att han blir ärad..

En riktigt God Jul önskar jag er!

Aldrig tidigare har jag riktigt reflekterat över vad texten till låten nedanför handlar om.
Aldrig har jag tänkt vad stark den är..
Tänk om man bara släpper sin rädsla, slutar lyssna på alla röster runt ikring och börja lyssnar på Jesus istället. Vad lättare saker och ting blir då..

Oh,what I would do to have
the kind of faith it takes
To climb out of this boat I'm in
Onto the crashing waves
To step out of my comfort zone
Into the realm of the unknown
Where Jesus is,
And he's holding out his hand

But the waves are calling out my name
and they laugh at me
Reminding me of all the times
I've tried before and failed
The waves they keep on telling me
time and time again
"Boy, you'll never win,
you'll never win."

But the Voice of truth tells me a different story
the Voice of truth says "do not be afraid!"
and the Voice of truth says "this is for My glory"
Out of all the voices calling out to me
I will choose to listen and believe the Voice of truth

Oh, what I would do
to have the kind of strength it takes
To stand before a giant
with just a sling and a stone
Surrounded by the sound
of a thousand warriors
shaking in their armor
Wishing they'd have had the strength to stand

But the giant's calling out
my name and he laughs at me
Reminding me of all the times
I've tried before and failed
The giant keeps on telling me
time and time again
"Boy you'll never win,
you'll never win."

But the voice of truth tells me a different story
the Voice of truth says "do not be afraid!"
and the Voice of truth says "this is for My glory"
Out of all the voices calling out to me
I will choose to listen and believe the Voice of truth

But the stone was just the right size
to put the giant on the ground
and the waves they don't seem so high
from on top of them looking down
I will soar with the wings of eagles
when I stop and listen to the sound of Jesus
singing over me

But the Voice of truth tells me a different story
The Voice of truth says "do not be afraid!"
And the Voice of truth says "this is for my glory"
Out of all the voices calling out to me (calling out to me)
I will choose to listen and believe (I will choose to listen and believe)
I will choose to listen and believe the Voice of truth

I will listen and believe
I will listen and believe the Voice of truth
I will listen and believe
'Cause Jesus you are the Voice of truth
And I will listen to you.. oh you are the Voice of truth

Att det ska behöva vara så besvärligt/jobbigt att förbereda något som man vill göra. Det tar på krafterna, och tänk vad lätt det är att bara säga "Nej, jag fixar inte detta jag hoppar utmaningen istället och låter någon annan göra det". Men VARFÖR!? Om det är något man egentligen vill så får man minsann ta sig i kragen och göra det ändå, annars kommer man ju aldrig våga göra något nytt eller utvecklas.

Gårdagens konsert var helt sanslöst bra!
Alla biljetter hade sålts ut och det var mycket folk i Globen. Startade med Ole Börud fortsatte med Samuel Ljungbladh och slutade med en mäktig konsert av Kirk Franklin. Det var magiskt. Det var inte bara en konsert, det var en gudstjänst. Vilken fantastisk gåva och möjlighet kirk har, och vad han använder den!
"Don't cry, whipe your eyes, he is not dead!"


Tänkte lite på det här med beroende. Vad mycket man kan göra till ett beroende egetnligen, det är läskigt! Jag börjar inse fler och fler saker som jag är beroende av. Vissa saker vill man inte göra av med trots att man vet att det påverkar en negativt, eller ens tid negativt. Och vissa saker vill man inte inse/erkänna, antagligen för att man vill fortsätta. För vad händer om man slutar med något som man är beroende av? Kanske en slags trygghet som försvinner, man är rädd att man misslyckas sluta med det.
Men varför ska man vara rädd för att misslyckas, egentligen? Det är inget fel i att misslyckas, bara resa sig upp och borsta av sig och försöka igen.
Hur många gånger misslyckades inte Tomas Edison när han skulle uppfinna glödlampan? Gav han upp? Nej, han fortsatte och fortsatte tills det blev rätt. Han såg det inte som några misslyckanden heller utan andra sätt att inte uppfinna en glödlampa..

Jag läste precis ur Rickard Sundströms bok att leda lovsång.

man märker när man bor i storstan (i alla fall jag) att man behöver kontinuitet, tid med Gud. Det är så lätt att allt bara ruschar på, man umgås med människor, man går på konserter, man shoppar, man övar osv.. men vart finns tiden med Gud?

Varför är man så rädd för att inte ha något att göra under någon/några timmar och dessutom vara ensam?

Jag kom att tänka på det med att ha kontroll över sig själv och situationer man hamnar i. Är inte kontroll och trygghet lite liknande? Om man tar ett ex. Jag är väldigt nervös för att spela upp på pianot inför klassen (eller någon över huvudtaget). Jag kan ta kontrollen och stanna i tryggheten genom att säga Nej jag vill inte spela, eller så släpper jag kontrollen, sätter mig på pianopallen och spelar och ser vart det bär.

Jag satt på tunnelbanan på väg hem efter kyrkan och lyssnade på Chris Tomlins Enough.

...där var ton skall en hyllning till Dig bära

Gud är enorm och hans kärlek flödar över..

The Gospel En film om kärlek, svek, om att fly från det jobbiga istället för att ta itu med det.  Om att sakta vakna upp och ta tag i saker flera år senare. Att släppa sitt ego, fashination över pengar och allt som är så "viktigt" som brudar, sex, berömmelse.. släppa stoltheten..

Under mötet idag såg jag en stjärna framför mig. Jag kom att tänka på alla idoler som vi ser upp till. Stjärnor som lever ett galet liv med droger, alkohol, paparazzifotografer, beundrar brev och hotelse brev, förföljelse osv.. Varför ser vi egentligen upp till en sån person och mer eller mindre avgudar personen? Okej jag skulle väl mer eller mindre kolavippa om jag fick träffa Jude Law eller typ Jenifer Aniston. Men varför denna hysteri över kändisar, egentligen? De är bara människor precis som du och jag. Det är bara vi själva som sätter andra människor på en pidestal eller rangordnar människor, efter typ kändisskap eller position i ett arbete osv. MEN, för Gud är vi alla stjärnor. Vi är alla lika mycket värda. Det spelar ingen roll om vi räddat hela världen, om vi är VD i något stort bolag eller om vi har tagit hand om hemlösa.. Alla är på lika nivå och han älskar alla lika mycket. Det vi behöver göra är att ta emot hans kärlek och öppna oss för honom. Visa att vi vill ha en relation med honom och med det som hör till en relation. 

Att använda ordet realist kan vara farligt för en troende. Vad är en realist? En realist tror inte i alla fall. En realist tror inte på det andliga, på det övernaturliga. En realist tror på det den ser och det man kan bevisa, fakta helt enkelt. Och om man inte tror på det andliga, kan man då tro på Gud? Tro på Gud kan man nog kanske göra, men det är väl svårt att tro att han skulle kunna göra någon frisk, tala till en eller liknande om man är realist. Och vad är Gud om han inte vore andlig och kunde göra övernaturliga saker? Det handlar om att tro, att våga släppa våra egna begränsningar. Det är inte vi som kan göra någon frisk, det vi kan göra är att tro att Gud kan. Jag är ingen realist, och jag avskyr det ordet.. För det begränsar inte bara oss själva, det begränsar Gud! När vi begränsar gör vi honom mycket mindre än vad han är, vilket är galet för han ÄR. Han är.. Han är enorm, vi kan aldrig tänka oss hur stor han är och hur stora saker han kan göra.. Begränsa inte Gud, TRO och se vad som kan hända..