Life as I know it...

Dagarna på New Wine nästintill sprang iväg.. Vi hade det så otroligt bra!
Underbart goa ungdomar, bra möten, härligt väder, mycket kärlek och ödmjukhet (och retsamhet).
Vi har sportat (brännboll och volleyboll) vart på stranden och badat, busat, sjungt lyssnat på undervisning.. ja en massa.
Åh jag kan inte i ord beskriva hur bra det har varit, en början på något nytt.

                          

Idag spenderade Sandra och jag dagen i göteborg, det blev mat på Jensens, shopping på stan och stylning och fotning på The studio. Vi hade en grymt skön och rolig dag!
Något annat kul som vi lade märke till när vi gick på stan stylade och fräscha var att affärer spelade samuel ljungbladh och P.O.D. GRYMT tänkte jag här spelas "kristen musik". Det kan inte gå under den benämningen men texterna och artisterna tänkte jag på dom är ju uttalat kristna och här går jag i klädaffärerna/McDonalds och lyssnar på det.. GREAT!!!
I think it is fantastic!
Nu är det vila som gäller för mig och hoppas inte på att dom kommer imorrn bitti och byter fläkten i köket utan att man kan få sova först.. hoppas kan man ju få =)
            

Tröttheten slog till på tåget hem

Allting handlar väl egentligen om ett beslut, om man vill göra något, förändra något och uppnå något..
Om jag vill uppnå ett mål så går jag ju itne omkring och hoppas på att jag ska uppnå det. Nej jag bestämmer mig för hur jag ska gå till väga och tar ett ordentliget beslut på att jag att jag ska uppnå målet. Samma sak om man ex vill gå ner i vikt, börja träna, bli duktig på piano, få mitt drömboende, körkortet, utbildning osv. Det finns mycket saker.. och där det börjar är att BESTÄMMA SIG. Man kan misslyckas om och om igen. Det viktiga då är att inte haka fast vid misslyckandet utan resa sig upp, släppa det, bestämma sig på nytt och gå vidare. "enklare än" är det inte.. Ändå är det så svårt att ta ett beslut.
Varför är det så svårt?
Om jag ser till mig själv och tänker efter varför det är så svårt att ta det där beslutet inför varje sak. Det jag tror är att: 

             Jag är bekväm av mig. Det är skönt att vara i det trygga och göra som man alltid gjort tidigare. MEN där
             kommer det in att gå på vatten. Våga ta steget ur båten och gå på vatten, göra nya saker som man inte
             trodde man klarade av. Vara i nya miljöer och situationer m.m.

             Sen vet jag att jag är lite rädd för nya annorlunda saker. Det hänger nog ihop med föregående punkt.
             Vad kan det leda till om jag gör det här? Vart kommer jag hamna? Vem kommer jag bli? Kan det bli
             massa negativa konsekvenser (som antagligen bara kommer bli positiva i slutänden) m.m.

Det finns nog en mängd olika saker. Men vad har vi att vara rädda för, egentligen. Nada! Det handlar om beslut. Vill du förändra något i ditt liv då är det ett beslut du måste ta för att komma igång.
/R

Att jobba med människor är enligt mig något väldigt bra.. man lär sig mycket, man får mycket och man ger mycket. Men det ger en annan slags trötthet. (det beror ju mycket på vad för människor och i vilket sammanhang). Jag blir i alla fall trött av att jobba en hel dag med dementa. Jag tycker det är väldigt roligt för som jag sa så ger det mycket. Men det är samtidigt jobbigt, man går mycket  (korta steg) fram och tillbaka och det blir lätt mycket tjat. Så efter att ha jobbat delad tur (7.30-21.00 ink 3 timmar rast) så orkar jag inte mer än att sitta i soffan med en kopp the och lovsång. Jag njuter, och det ger avslappning samtidigt som jag förundras över hur fantastisk och stor Gud är. Vilken Kärlek! Du väckte min längtan
                                                     
                                                      Utan dig blir hösten föralltid kvar
                                                      Utan dig blir frågorna aldrig svar
                                                      Utan dig är livet ett iskallt hav
                                                      Utan dig utan dig
                                                      Du är liv pulserande inom mig
                                                      Varje andetag beror på dig
                                                      Du är vårvinden som omger mig
                                                      Mitt liv är ingenting utan dig

LYCKLIG!!!
Dead by April spelar på fallens dagar!! Gissa vem som ska dit? JO JAG!! Ledig helg och allt.. såvida det inte bär av till en annan ort då.. men gör det inte det så är det jag som står där längst fram (bara för att överdriva) och hoppa och skrika.. Så kommer det inte gå till.. jag kommer stå lite på avstånd för att itne trängas med en massa hoppande människor.. stå för mig själv på tryggt avstånd digga och sjunga! That's me on a concert!
Iiit's gonna be niice hihi

Första dagen på jobbet var förövrigt riktigt bra.. upptäckte bara på väg mot jobbet att cykeln behövs pumpas lite.. det var lite trögt.. tänk vilken kondition jag kommer ha efter sommaren!  bara att tänka positivt och inte ge upp!
Vad skulle hända om man alltid gav upp? man stannar i utvecklingen! oavsett vad det är..  Så DONT GIVE UP!
mitt visdomsord så här på kvällen..

Det har vart en helg utan dator och nästintill utan mobil. Jag följde med syster och emil till Tärnsjö. Farbror med gäng hade ordnat upp en liten festival/läger. Det var GRYMT! Trots nonstop regn och irriterande myggor (och massa bett) och förkyldningar så var det verkligen så värt det! Mycket glad över att jag tillslut bestämde mig att åka med. Vi kom hem inatt och sen bar det upp till mötet imorse.. 
När jag satt på mötet kom jag att tänka på (efter att pastorn sa ordet) fruktansvärd. Betyder det inte att något/någon är fruktan värd/-t? Jag tror att man idag missbrukar många ord (tro mig jag är själv expert på det). som när man säger Jag älskar glass. hmm Älska är inte det något enormt stort egentligen? När man verkligen verkligen verkligen tycker om något/någon. Alltså det är ett för stort ord med för stor innebörd för att användas hur som helst, eller har jag fel? Om man tar ordet fruktansvärd igen.. Det innebär ju att man fruktar, har respekt för något/någon, man är rädd osv..  "Den låten är fruktansvärt dålig". Jag vet inte riktigt om jag är rädd för en låt. okej möjligtvis om det skulle kunna bli negativa konsekvenser av en låt (det skuulle ju kunna hända). Men man nej det är bara konstigt egentligen. Jag tror att man kanske borde börja att tänka på betydelserna av orden vi använder och inte överdriva allt. Varför ska saker och ting överträffas i ord?
Nu kanske jag svamlade iväg helt.. men hoppas att jag fått fram något vettigt i alla fall =)

Igår på söndagsmötet i kyrkan slog det mig:
 
Jag ska flytta till stockholm, jag kanske inte kommer tillbaka hit och arbetar på det sättet som jag gjort tidigare.. jag kanske aldrig kommer tillbaka mer än att hälsa på.. Min syster ska flytta typ 50 mil ifrån mig och 100 mil från vargön.. henne kommer jag inte få träffa lika mycket som nu, kommer bli tufft!
jag kanske kommer stanna i Stockholm fastän att jag säger att jag inte ska bli fast där.. men vem vet vart Guds vägar bär.. Jag vet ju vaart jag hoppas på att vägen bär...

Det är mycket nu.. på gott och ont.. Kommer sakna tryggheten och allt som finns här.. MEN jag ser sjukt mycket fram emot att få komma till stockholm och fokusera på musik under ett helt år! och att få träffa nya människor, utvecklas och ta nya steg ut i livet..! Det är spännande och skrämmande..
Jag är en väldigt bekväm person, inte lat utan bekväm.. Det ska vara som det alltid vart och stanna i bekvämlighetszonen. Det är SLUT med det.. Vill man något så är det dags att kliva ur den zonen och VÅGA. Det kommer bli grymt..

Nu ska jag bädda ner mig i sängen och friskna till så jag orkar med resten av arbetsdagarna..

OBS!!! Glöm inte att VÅGA
/R

Min syster är världens vackraste! Idag gjorde hon sig fin för studenternas årliga bal. Hon och hennes kära var så fina! (de andra studenterna var väldigt fina dom med).. Det är fantastiskt att få gå och titta på dom så vackra dom är och glada för att om två dagar tar de studenten! Jag minns den kvällen, den var fantastisk!
Det enda tråkiga var att det var riktigt tråkigt väder.. det kom en störtskur när klassen (Det kom fem tappra personer till klassfotot) skulle ta kort på skräckland.. istället fick dom fotas i plantaget och utanför kyrkan..
Man sprang runt som en galning för att försöka få tag i alla.. vilket inte alltid är helt lätt...
  De vackra två