Vi har fått nycklarna
Personen med nycklarna är den som bestämmer vem som får komma in och se Kungen
Vi har fått nycklarna till himmelriket, vad gör vi med dem? Är inte evangeliet en nyckel? När vi är tysta stänger inte vi dörren, håller vi inte borta människor från evigt liv då?
You are a hero
Det är de små sakerna som gör det..
Tänker på en av sångerna Björn sjöng igår, om hjältar..
Vilka är våra hjältar? Är det dom som syns och hörs och gör sånt som vi förväntar oss av en hjälte?
Eller finns det hjältar runtomkring oss vart vi än går, är vi själva hjältar?
Är det mamman med sex barn som försörjer och uppfostrar dem.
Är det den unga som hjälper den äldre damen över vägen.
Är det den som ger sin jacka till en hemlös
Är det den vän som sitter uppe hela natten och lyssnar till en annan vän i nöd
Är det grannen som lånar ut sin bil till en annan granne
Är det vännen som i kärlek tillrättavisar sin bästa vän
Är det mamman som lyssnar till sitt barn
Det finns en mängd olika saker..
Det jag menar är att det inte bara är alla som syns som gör hjälteaktiga saker som ska betraktas som hjältar.
Du kan vara en hjälte, du ÄR nog en hjälte för någon. Det är de små sakerna som kan vara enormt betydande för någon annan..
De vardagliga hjältarna
Medias påverkan
Sandra och jag pratade lite kort om hur media påverkar oss. Jag tillhör dem som ofta sagt Men det gör inget om jag tittar på det programmet eller om jag läser den boken för det påverkar mig inte ändå. Skitsnack säger jag! Jag märker såå väl på mig själv när jag tittar mindre på tv eller undviker tidningar (typ skönhetstidningar) eller vissa siter på internet osv. Man påverkas vare sig man vill eller inte, mer eller mindre. Man kan förneka det eller tänka efter om det verkigen är bra för en att titta på just det där programmet. En stor anledning till att ex anorexia är så stort idag beror på våra sjuka ideal i media, en stor del till skilsmässor tror jag kan ha med media att göra. För vi ser på tv, vi läser i tidningar och böcker, vi ser på kort att andra hade det så dåligt i den perioden men så gjorde det så här istället och blev mycket lyckligare av det. Eller så tror vi helt enkelt att dom mår mycket bättre av att dom tog ett visst beslut. Jag säger inte att allt är skräp som går på tv/tidningar men det mesta är det. Vi behöver vara rädda om våra hjärnor/hjärtan/själar, för det vi skapar idag det är stor risk att vi för vidare i de kommande generationerna..
Det finns en slags Makt i Media
Det finns lika många saker som människor som media påverkar en på. Och olika saker påverkar olika människor.. Men på något sätt tror jag att de mesta sakerna är att vi vill fylla något, och vi vill ha något som vi inte har.. Vi söker tillfredsställelse/lycka..
Det finns en slags Makt i MediaKristendom är ingen religion utan en relation
I många religioner handlar det mycket om regler och lagar, vad man får och inte får göra. I kristendomen handlar det om att Gud vill ha en relation med dig. I bibeln står det kanske mycket om vad man bör och inte bör göra. Varför då? Jag skulle tro att det handlar om vad som är bra och mindre bra för oss människor och för vår relation med Gud. Visst är det väl så att vänner emellan kan säga "Det där tror jag inte att du ska göra, det mår du inte så bra av". Då måste ju Gud kunna säga så också. För när en vän säger så till en så är det ju inget illa menat (oftast i alla fall, kan ju vara avund inblandat). Men om det är en riktig vän så säger vännen det i kärlek för hon/han inte vill att du ska skada dig eller någon annan. Gud vill inte göra upp en massa lagar och regler för att han bestämmer eller vill vara elak. Nej, Gud är kärlek och vill vårt bästa. Och vi har vår fria vilja. Vill vi ha en relation med Gud eller gå vår egen väg? Det är vårt beslut, Gud vill inte tvinga sig på någon därför gavs den fria viljan till oss annars hade det inte vart någon relation i/av kärlek. Gud älskar oss villkorslöst.
Men som andra relationer, vill man lära känna någon så behöver man umgås med personen. Precis samma är det med Gud, vill vi ha en relation med honom krävs det att vi umgås med honom och spenderar tid tillsammans. Annars blir det svårt...
Don't Cry
Jag tror att texten talar för sig själv...
Why are you weeping? He's not dead.
Why do you cry? he has risen.
Why are you weeping? He's not dead.
He paid it all on that lonely highway. And his anointing I can feel. He shed his blood. For my
transgressions. And by his stripes we are healed.
Why do you cry? He has risen.
Why are you weeping? He's not dead.
So as you go through lifes journey. Don't you worry lift up your head. Don't you cry stop your weeping
He has risen He's not dead.
Don't cry
wipe your eyes
He's not dead.
Don't weep
He's not asleep
Je-hovah
He's not dead
- Kirk Franklin
He did it for you!
Är hjärtat med?
Nu kommer jag mest rikta mig mot troende, bara så ni vet.. Och jag vet att alla inte delar mina tankar, det är okej =)
Jag satt i kyrkan tidigare och det slog mig:
Vi kommer alla till kyrkan med olika förväntningar, med olika humör och olika dagsformer.. Det sköna är att vi inte behöver hålla uppe någon mask, när vi är inför Gud är det han och du, inte du och din bänkkamrat. Vi kan bara lägga ner allt och bara få vara i hans närvaro. Kyrkan var strömlös idag när vi kom vilket betyder
inget ljud
ingen pojektor som visar texter på sångerna
inget kyrkkaffe
predikaren kunde inte skriva ut predikan på papper osv.
Nu kom strömmen tillbaka precis när mötet började, men vad hade hänt om det inte hade gjort det. Skulle vi sitta och störa oss på de olika icke fungerande sakerna. Eller skulle vi fokusera på det vi var där för?
Jag vet att det är väldigt lätt att tänka att man fokuserar lite fel ibland (tro mig ddet händer mig allt för många gånger) som ex. fel låtar sjungs, fel person leder lovsången, fel person predikar, fel person har ljudet, ljudet krånglar eller vad det nu kan vara.. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om mitt hjärtas inställning, varför är jag där? Är det för att jag vill HA, att det ska vara som jag vill eller är det för att få komma till Gud och släppa allt som finns runtomkring en stund och få upphöja den Gud som ÄR, som är kärlek, skaparen, Vår konung..
Jag satt i kyrkan tidigare och det slog mig:
Vi kommer alla till kyrkan med olika förväntningar, med olika humör och olika dagsformer.. Det sköna är att vi inte behöver hålla uppe någon mask, när vi är inför Gud är det han och du, inte du och din bänkkamrat. Vi kan bara lägga ner allt och bara få vara i hans närvaro. Kyrkan var strömlös idag när vi kom vilket betyder
inget ljud
ingen pojektor som visar texter på sångerna
inget kyrkkaffe
predikaren kunde inte skriva ut predikan på papper osv.
Nu kom strömmen tillbaka precis när mötet började, men vad hade hänt om det inte hade gjort det. Skulle vi sitta och störa oss på de olika icke fungerande sakerna. Eller skulle vi fokusera på det vi var där för?
Jag vet att det är väldigt lätt att tänka att man fokuserar lite fel ibland (tro mig ddet händer mig allt för många gånger) som ex. fel låtar sjungs, fel person leder lovsången, fel person predikar, fel person har ljudet, ljudet krånglar eller vad det nu kan vara.. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om mitt hjärtas inställning, varför är jag där? Är det för att jag vill HA, att det ska vara som jag vill eller är det för att få komma till Gud och släppa allt som finns runtomkring en stund och få upphöja den Gud som ÄR, som är kärlek, skaparen, Vår konung..
Att vänta
Jag har många gånger blivit besviken på att saker inte har gått fortare än de gjort och att jag inte tagit tag i saker i tid. Jag kan ta ett exempel. När jag gick på gymnasiet ville jag läsa musik på folkhögskola, men det var något som jag inte trodde att jag skulle våga eller ens komma in på. och jag har tänkt varje var sen 2006 att jag skulle söka musik, våren 2007 skickade jag ansökningarna, men åkte aldrig på något ansökningsprov. Jag har ångrat mig flera gånger och blivit besviken på mig själv varför jag åkte och sökte. Men när jag ser tillbaka så tror jag inte att det var meningen att jag skulle gå musik just då. Om jag hade gjort det så hade jag inte fått de arbetslivserfarenheter jag har nu, jag har fått växa som person genom mina yrken och praktik/skola som jag haft, jag skulle inte haft det självförtroendet jag har idag, prata inför folk skulle fortfarande vara bland det värsta jag vet (det är fortfarande skrämande men det är utmanande och roligt).
Nu är det dags för mig att gå folkhögskola i Stockholm. Och jag är tacksam över den väntan som jag har fått gå igenom de här tre åren efter gymnasiet, jag hade inte vart redo att gå tidigare.. Men nu är jag redo, jag känner mig stabilare än någonsin..
Jag tror att Gud lät mig vänta, han har en plan för mig, han har en plan för dig. Frågan är om du vill bli ledd?
Att genomgå väntans tider är jobbigt för vi vill gärna att det ska hända nu på en gång! Men genom att vänta växer vi i
Tro
Tålamod
Förnöjsamhet
Och genom att vi väntar så blir Guds vilja mer klar för oss..
De flesta som känner mig vet att jag är väääldigt velig av mig.. jag vet inte hur många yrken jag har vart inne på att studera till, allt från jurist till barnskötare, misssionär osv.. Men nu känner jag mig väldigt säker på vad jag ska göra framöver.. inte bara under det året som kommer utan även året efter det, jag vet bara inte vart det kommer bli.. . Vilket är spännande, det är bara att vänta och se.. Jag tror att säkerheten har med väntan att göra, och att försöka slappna av i väntan, våga förlita sig på att en dag kommer det.. Allt händer inte NU på en gång..
Negativa tankar och känslor
En negativ människa drar ner sig själv, andra och blir ofta åsidosatt. Det är kanske inte så konstigt att man blir åsidosatt om man är mycket negativ hela tiden.. Genom att trycka ner andra mår man själv bättre samtidigt som det inte grundar sig i något bra så i slutändan mår man nog bara själv sämre ändå..
Att hantera sina negativa känslor är verkligen inte lätt. Jag vet själv hur svårt det är.
Man tror inte att man är tillräckligt bra
Man tror att andra snackar skit om en
Man tor att andra inte vill att man ska vara med dem
Man tror att andra inte uppskattar ens arbete osv..
Men istället för att älta negativa tankar är det bra att ta itu med dem! Ofta är det ju så att om man hör någon säga något som kan låta negativt så drar man den mest negativa slutsatsen. Man förstorar upp allt och egentligen kanske det var tänkt att bli en uppmuntran eller så kanske det itne alls rörde personen i fråga. Om du råkar ut för det (det gör väl de flesta) var sen till vrede. Fråga dig själv om den information som ledde dig till det negativa känslorna verligen var sann. Istället för att anta det värsta försök att tänka det bästa om människor. Vi får inte forma våra åsikter och dra slutsatser utan att veta hela berättelsen..
Allt för många gånger går människor i vänskapsrelationer eller parrelationer osv. åt oliak håll pga missförstånd, att man är snabb till att tänka det värsta..
grundar jag min reaktion på sanningen eller på spekulationen...
Allt för många gånger har relationer nästan gått i krasch för mig pga för snabba negativa slutsatser.. Då är det viktigt att prata och ta reda på om det är sant eller falskt.. Låt det inte hända för dig!
Om man tar ett litet exempel.. Ett par är ute och en utomstående man höjt sitt glas mot kvinnan i paret och pojkvännen blir avundsjuk och tror att det är en flört vilket egentligen kanske var heeelt oskyldigt och kanske rent av en artighetsgrej. Om pojkvännen istället hade tagit reda på den sanningen och försökt hantera sina negativa känslor kanske det inte hade gått så långt som slagsmål, skottlossning eller något liknande...
Lärdom
Jag tror att man ibland blir plaserad på ett ställe/situation för att få lära sig något.. Just nu tror jag att jag är plaserad på mitt jobb för att tränas i uthållighet/tålamod, för där går det itne bara att köra på och stressa genom sakerna som måste göras utan allt måste ta sin tid. Om man så ska vänta i 15 minuter på att någon ska resa sig upp och gå ett par steg. Nyttigt är det i alla fall! Det kan kanske vara värt att tänka på? Alltså att fundera på vad man kan lära sig i situationen istället för att bli arg, ledsen eller liknande. Var sak har sin lärdom..
/R
Vem är du?
Jag är väldigt nöjd med allt jag fått gjort denna dag!
Städat, packat lite, fikat med sandra och visat henne tvättstuga och förråd, fått godkännt av föreningen att hon kan få hyra lägenheten av mig, umgåtts med mina föräldrar och engelska vänner. Det är skönt när man känner att man fått gjort saker och inte bara skjuter fram det.
Har tänkt en del på Stockholm idag också.. det ska bli fantastiskt att få flytta och få fokusera musiken ett år och växa som person! Stanna upp och tänka, vem är jag? Det måste man absolut inte flytta för att göra, tro mig jag har redan börjat =P
Det är viktigt att ta reda på vem man är och vad man gör. Ibland är det smärtsamt, men det är viktigt. Man kan inte glida genom livet på en räkmacka. Eller jo det kan man visst, men frågan är hur bra det är? Jag tror det är viktigt att ta reda på vem man är, vad man tycker om, vad man har för positiva och negativa sidor, hur man reagerar i vissa situationer osv.
Det kan hjälpa många andra i ens omgivning. Jag tar ett exempel:
Om jag blir stressad så kan jag bli riktigt otrevlig, jag ser kanske inte mina vänner eller andra människor på det sättet som jag borde göra. Men om jag vet om det att jasg reagerar på det sättet med stress och kan säga det till andra att Om jag blir otrevlig eller ignorerar dig just nu så beror det på att jag är väldigt stressad. Jag tror att personen i fråga då kan acceptera det på ett helt annat sätt. Eller hur? Jag hoppas att jag inte skrivit förl luddigt nu utan att det går att förstå vad jag menar.
Det jag menar är:
Stanna upp
fundera på vem du är
vad vill du göra
hur du ska göra för att nå dit du vill
Annas kan det hända att man lättare drabbas av tankar som Varför gjorde jag inte så/Varför gjorde jag det osv när man blir äldre..
Vem är du?
Det är inte lätt.. jag har mer eller mindre påbörjat min resa.. jag vet mycket mer om mig nu än vad jag gjorde för två år sen.. det leder till mer säkerhet i ditt liv...
Städat, packat lite, fikat med sandra och visat henne tvättstuga och förråd, fått godkännt av föreningen att hon kan få hyra lägenheten av mig, umgåtts med mina föräldrar och engelska vänner. Det är skönt när man känner att man fått gjort saker och inte bara skjuter fram det.
Har tänkt en del på Stockholm idag också.. det ska bli fantastiskt att få flytta och få fokusera musiken ett år och växa som person! Stanna upp och tänka, vem är jag? Det måste man absolut inte flytta för att göra, tro mig jag har redan börjat =P
Det är viktigt att ta reda på vem man är och vad man gör. Ibland är det smärtsamt, men det är viktigt. Man kan inte glida genom livet på en räkmacka. Eller jo det kan man visst, men frågan är hur bra det är? Jag tror det är viktigt att ta reda på vem man är, vad man tycker om, vad man har för positiva och negativa sidor, hur man reagerar i vissa situationer osv.
Det kan hjälpa många andra i ens omgivning. Jag tar ett exempel:
Om jag blir stressad så kan jag bli riktigt otrevlig, jag ser kanske inte mina vänner eller andra människor på det sättet som jag borde göra. Men om jag vet om det att jasg reagerar på det sättet med stress och kan säga det till andra att Om jag blir otrevlig eller ignorerar dig just nu så beror det på att jag är väldigt stressad. Jag tror att personen i fråga då kan acceptera det på ett helt annat sätt. Eller hur? Jag hoppas att jag inte skrivit förl luddigt nu utan att det går att förstå vad jag menar.
Det jag menar är:
Stanna upp
fundera på vem du är
vad vill du göra
hur du ska göra för att nå dit du vill
Annas kan det hända att man lättare drabbas av tankar som Varför gjorde jag inte så/Varför gjorde jag det osv när man blir äldre..
Vem är du?
Det är inte lätt.. jag har mer eller mindre påbörjat min resa.. jag vet mycket mer om mig nu än vad jag gjorde för två år sen.. det leder till mer säkerhet i ditt liv...
Tacksam för här och nu
Sandra och jag jobbade tillsammans i eftermiddag/kväll. Vi började prata om att vi är tacksamma över vart vi är i livet. Det finns saker vi längtar efter och kanske saker vi önskar att vi hade gjort osv. Men vi är inte så gamla, 21 år och har en hel del erfarenheter av olika slag som ex. yrkeserfarenhet, de olika aktiviteterna man är och har vart engagerad i i kyrkan. Alla dessa fantastiska vänner man har, eget boende och ta ansvar det. Jag har fått göra en hel del under dessa tre år efter studenten. Jag vill inte se tillbaka och tänka på vad jag hade kunnat gjort istället. Jag vill vara tacksam över det jag har gjort och för det jag gör. Livet är för kort för att slösas bort på att grubbla över saker som jag hade velat gjrot istället för det jag gjorde/gör eller för att vara avundsjuk på någon och vilja leva den personens liv. Jag vill leva varje dag och ta vara på vad varje dag har att ge istället för att hela tiden planera morgondagen. Vad får man ut av det? Det är dags att leva livet här och nu! Idag är inte imorgon, det är NU. Det är inte nyttigt att leva ett planerat liv där man bestämt vad man ska göra och i vilken ålder det ska göras. Då blir man bara besviken på sig själv när det inte blir som man tänkte. Vilket kanske i värsta fall kan leda till att man inte orkar med, man tycker illa om sig själv, att man inte anser att man duger.. Men vet du vad? Du är perfekt!
Ta vara på vad varje dag har att ge och var tacksam för det du har och fokusera inte på det du inte har..
Det Kreativa Hjärtat
Igår började konferansen som började gro i tankarna hos en man (min far) för ca 2 år sen..
En konferans där kreativa människor samlades för att få inspiration, lära av varandra, tänka på nya sätt och så vidare.. Det har verkligen vart helt gaaaalet bra!! I mitt huvud snurrar det just nu en del (på ett positivt sätt) Det är mycket tankar som kommit och jag ska försöka reda ut dessa.. Det har vart sånna grymma gudsmöten, jag känner verkligen så starkt att Gud är närvarande och att han älskar.. Tack alla ni som ställt upp och ordnat att detta skulle bli så bra..
En konferans där kreativa människor samlades för att få inspiration, lära av varandra, tänka på nya sätt och så vidare.. Det har verkligen vart helt gaaaalet bra!! I mitt huvud snurrar det just nu en del (på ett positivt sätt) Det är mycket tankar som kommit och jag ska försöka reda ut dessa.. Det har vart sånna grymma gudsmöten, jag känner verkligen så starkt att Gud är närvarande och att han älskar.. Tack alla ni som ställt upp och ordnat att detta skulle bli så bra..
Det är inte mammas pappas eller någon annans fel
När jag satt i bilen på väg hem från jobbet så for mina tankar iväg som dom gör ibland.
Jag vet att många säger (även jag själv) att Det är mammas fel att jag är sån här eller Det är pappas fel att jag är tjock eller någon annans fel. Vad det nu kan vara. Uppväxt miljön tror jag påverkar en mycket. Men samtidigt har man ett val att göra, vill jag att uppväxten ska påverka mig (de negativa bitarna) och skylla på att det var mina föräldrars fel att det blev som det blev eller ska jag ta ansvar för mina egna handlingar och sätta ner foten och visa att Jag kan! Vi människor är verkligen duktiga på att skylla på andra, att det är deras fel. Varför är vi så rädda? Förmodligen vill vi inte känna oss nertryckta, dumma eller bli dömda/anklagade. Men vad händer om vi fortsätter skylla ifrån oss? Dels tror jag att vi själva mår mer och mer dåligt, vi tar inte ansvar för våra handlingar. Vi får andra att må dåligt och de kanske inte får förtroende inför andra människor (beroende på vad som hänt vill säga). Det är alltså vårt fel att andra inte kan lita på personen som vi skyllt ifrån oss på. Det finns en mängd olika saker/konsekvenser. Är det inte dags att vi tar ansvar för våra handlingar och våra liv istället för att skylla på mamma, pappa och andra? Jag måste själv jobba på dessa bitar. Man vill ju inte bli anklagad.. MEN vi bär vårt eget ansvar inför andra. Börja tänka på andra istället för att vara egoistiosk och bara tänka på en själv!
It is time..
DU ÄR UNIK
Som det oftast brukar bli när jag läser något jag fastnar för så måste jag dela med mig av mina tankar..
Det handlar om lite svårare saker nu.. Avund, svartjuska och avundsjuka.. Det är något som alla drabbas av mer eller mindre, inget som är så där bra. Men det viktiga är väl att inte gömma undan det utan att bekänna det att man hyser avund. MEN på ett ödmjukt sätt.. I alla fall så fick det mig att tänka på att vi alla är unika, och eftersom vi alla är unika så har vi fått unika gåvor och talanger. Om man inte tror på Gud så vet man i alla fall att vissa fått gåvan att sjunga och andra snickra osv.. Och eftersom vi unika människor har fått unika gåvor och talangar så varför ska vi då hysa avund? Det går inte att alla jobbar med att måla hus eller kanske vara badvakter. Vi behöver inte vara ha avund för ALLA har olika gåvor och alla behövs.
Det är jätte svårt. Jag kämpar själv med det. Men har aldrig riktigt tänkt så tidigare. Jag vill vara och göra väldigt mycket som andra får äran att göra. Men någonstans handlar väl det om att man känner sig otillräcklig kanske? för JAG vill ha uppmärksamheten för allt. Men det funkar inte.. ALLA våra olika gåvor och talanger som vi har är värdefulla och vi har fått dom för att vi ska utveckla dom och kanske hjälpa andra genom dom..?
Du är UNIK, du har UNIKA gåvor och talanger, du är VÄRDEFULL
Det handlar om lite svårare saker nu.. Avund, svartjuska och avundsjuka.. Det är något som alla drabbas av mer eller mindre, inget som är så där bra. Men det viktiga är väl att inte gömma undan det utan att bekänna det att man hyser avund. MEN på ett ödmjukt sätt.. I alla fall så fick det mig att tänka på att vi alla är unika, och eftersom vi alla är unika så har vi fått unika gåvor och talanger. Om man inte tror på Gud så vet man i alla fall att vissa fått gåvan att sjunga och andra snickra osv.. Och eftersom vi unika människor har fått unika gåvor och talangar så varför ska vi då hysa avund? Det går inte att alla jobbar med att måla hus eller kanske vara badvakter. Vi behöver inte vara ha avund för ALLA har olika gåvor och alla behövs.
Det är jätte svårt. Jag kämpar själv med det. Men har aldrig riktigt tänkt så tidigare. Jag vill vara och göra väldigt mycket som andra får äran att göra. Men någonstans handlar väl det om att man känner sig otillräcklig kanske? för JAG vill ha uppmärksamheten för allt. Men det funkar inte.. ALLA våra olika gåvor och talanger som vi har är värdefulla och vi har fått dom för att vi ska utveckla dom och kanske hjälpa andra genom dom..?
Du är UNIK, du har UNIKA gåvor och talanger, du är VÄRDEFULL
vuxen?
Jag tillhör dom som tyckte att man var vuxen lite väl tidigt kanske.. Det där går i perioder, ibland är man väldigt vuxen och tar ansvar i nästa stund pratiskt taget skiter man i allt (kanske inte riiiktigt så illa). Jag menar är man vuxen när man snart ska fylla 22? Det ligger nog inte i åldern, jag har vänner som är 35 och inte är mogna, enligt mig i alla fall. För vuxenhet och mogenhet hänger ju ihop. Man säger ju ibland "och när har du tänkt att växa upp" innebär ju att personen ska mogna.
I alla fall känner jag myg hyffsat vuxen nu Ska snart cykla iväg till jobbet men först sitta på balkongen och fyllas med goda, tänkvärda och uppmuntrande ord. Att ha ett jobb (trots att det bara är ett sommarjobb) är ju ganska vuxet om man tar ansvar tycker jag. Plötsligt kände jag mig gammal, det var ju inte längesen man gick på högstadiet, ändå är det snart 9 år sen jag började 7:an.
Att fylla på med lite goda saker är något jag anser viktigt! Jag märker en så stor skillnad om jag sitter frramför teven en stund (och tittar på såpor, talkshows osv) eller om jag tar en bra bok som bygger upp en och ger frågor att tänka på (på ett bra sätt). Man tror att man inte påverkas av tv, men tjena säger jag bara.. Det påverkar en så mycket mer än man tror. Ändå är det väldigt skönt vid teven, man flyr iväg en stund. Men vad ska man fly ifrån? Bättre att leva här och nu och ta tag i saker och ting innan det blir för mycket att ta tag i. Ska bli så grymt skönt att få komma till stockholm och inte ha någon tv längre. ett tv fritt år! Tänk vad mycket mer man kan göra med tiden då. (egentligen är det ju bara att skrota teven just nu, och så blir det snart). Nu är det dags att sätta sig på balkongen.
Önskar er en riktigt härlig dag!
/R
I alla fall känner jag myg hyffsat vuxen nu Ska snart cykla iväg till jobbet men först sitta på balkongen och fyllas med goda, tänkvärda och uppmuntrande ord. Att ha ett jobb (trots att det bara är ett sommarjobb) är ju ganska vuxet om man tar ansvar tycker jag. Plötsligt kände jag mig gammal, det var ju inte längesen man gick på högstadiet, ändå är det snart 9 år sen jag började 7:an.
Att fylla på med lite goda saker är något jag anser viktigt! Jag märker en så stor skillnad om jag sitter frramför teven en stund (och tittar på såpor, talkshows osv) eller om jag tar en bra bok som bygger upp en och ger frågor att tänka på (på ett bra sätt). Man tror att man inte påverkas av tv, men tjena säger jag bara.. Det påverkar en så mycket mer än man tror. Ändå är det väldigt skönt vid teven, man flyr iväg en stund. Men vad ska man fly ifrån? Bättre att leva här och nu och ta tag i saker och ting innan det blir för mycket att ta tag i. Ska bli så grymt skönt att få komma till stockholm och inte ha någon tv längre. ett tv fritt år! Tänk vad mycket mer man kan göra med tiden då. (egentligen är det ju bara att skrota teven just nu, och så blir det snart). Nu är det dags att sätta sig på balkongen.
Önskar er en riktigt härlig dag!
/R
Att bestämma sig
Allting handlar väl egentligen om ett beslut, om man vill göra något, förändra något och uppnå något..
Om jag vill uppnå ett mål så går jag ju itne omkring och hoppas på att jag ska uppnå det. Nej jag bestämmer mig för hur jag ska gå till väga och tar ett ordentliget beslut på att jag att jag ska uppnå målet. Samma sak om man ex vill gå ner i vikt, börja träna, bli duktig på piano, få mitt drömboende, körkortet, utbildning osv. Det finns mycket saker.. och där det börjar är att BESTÄMMA SIG. Man kan misslyckas om och om igen. Det viktiga då är att inte haka fast vid misslyckandet utan resa sig upp, släppa det, bestämma sig på nytt och gå vidare. "enklare än" är det inte.. Ändå är det så svårt att ta ett beslut.
Varför är det så svårt?
Om jag ser till mig själv och tänker efter varför det är så svårt att ta det där beslutet inför varje sak. Det jag tror är att:
Jag är bekväm av mig. Det är skönt att vara i det trygga och göra som man alltid gjort tidigare. MEN där
kommer det in att gå på vatten. Våga ta steget ur båten och gå på vatten, göra nya saker som man inte
trodde man klarade av. Vara i nya miljöer och situationer m.m.
Sen vet jag att jag är lite rädd för nya annorlunda saker. Det hänger nog ihop med föregående punkt.
Vad kan det leda till om jag gör det här? Vart kommer jag hamna? Vem kommer jag bli? Kan det bli
massa negativa konsekvenser (som antagligen bara kommer bli positiva i slutänden) m.m.
Det finns nog en mängd olika saker. Men vad har vi att vara rädda för, egentligen. Nada! Det handlar om beslut. Vill du förändra något i ditt liv då är det ett beslut du måste ta för att komma igång.
/R
Tillgängligheternas tid
Under en längre tid har jag funderat en del över att man är tillgänglig typ dygnet runt. Jag har en mobil som är på hela dygnet, och en dator där jag, när jag är hemma, är inloggad på facebook och msn hela dagen. Jag sitter inte vid datorn hela tiden men håller koll på om någon skriver osv. För mig (och troligtvis för många andra också) så är det ett oros och stressmoment att vara tillgänglig hela tiden. Jag vet att jag tycker att dagarna går fort och att jagi tne hinner göra allt jag vill och tänkt. Om man skulle stänga av datorn och möjligtvis mobilen så skulle man få mer gjort, snabbare i alla fall eftersom man kan fokusera på det man gör och göra klart det istället för att springa mellan datorn och det man sysslar med. Det ska bli en ny liten regel för mig! Att ha datorn mer avstängd och kanske en mobilfri dag i veckan. Man kan gå ut en stund utan att ha mobilen på sig, det är nyttigt!
Man måste inte vara tillgänglig hela tiden, inte konstigt att alla är stressade idag. För om man inte svara på ett sms med en gång så får man höra det sen och då är det inte alltid glada miner. (jag vet själv att jag måste jobba på det!)
Imorrn ska jag nog ta och gå en promenad och njuta av naturen och omgivningen UTAN mobilen och musiken, lyssna till ljuden runtomkring..
och dags att stänga av datorn..
Natti!
Man måste inte vara tillgänglig hela tiden, inte konstigt att alla är stressade idag. För om man inte svara på ett sms med en gång så får man höra det sen och då är det inte alltid glada miner. (jag vet själv att jag måste jobba på det!)
Imorrn ska jag nog ta och gå en promenad och njuta av naturen och omgivningen UTAN mobilen och musiken, lyssna till ljuden runtomkring..
och dags att stänga av datorn..
Natti!
När tröttheten slår in
Att jobba med människor är enligt mig något väldigt bra.. man lär sig mycket, man får mycket och man ger mycket. Men det ger en annan slags trötthet. (det beror ju mycket på vad för människor och i vilket sammanhang). Jag blir i alla fall trött av att jobba en hel dag med dementa. Jag tycker det är väldigt roligt för som jag sa så ger det mycket. Men det är samtidigt jobbigt, man går mycket (korta steg) fram och tillbaka och det blir lätt mycket tjat. Så efter att ha jobbat delad tur (7.30-21.00 ink 3 timmar rast) så orkar jag inte mer än att sitta i soffan med en kopp the och lovsång. Jag njuter, och det ger avslappning samtidigt som jag förundras över hur fantastisk och stor Gud är. Vilken Kärlek! Du väckte min längtan
Utan dig blir hösten föralltid kvar
Utan dig blir frågorna aldrig svar
Utan dig är livet ett iskallt hav
Utan dig utan dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på dig
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting utan dig
Älvåsafestivalen
Det har vart en helg utan dator och nästintill utan mobil. Jag följde med syster och emil till Tärnsjö. Farbror med gäng hade ordnat upp en liten festival/läger. Det var GRYMT! Trots nonstop regn och irriterande myggor (och massa bett) och förkyldningar så var det verkligen så värt det! Mycket glad över att jag tillslut bestämde mig att åka med. Vi kom hem inatt och sen bar det upp till mötet imorse..
När jag satt på mötet kom jag att tänka på (efter att pastorn sa ordet) fruktansvärd. Betyder det inte att något/någon är fruktan värd/-t? Jag tror att man idag missbrukar många ord (tro mig jag är själv expert på det). som när man säger Jag älskar glass. hmm Älska är inte det något enormt stort egentligen? När man verkligen verkligen verkligen tycker om något/någon. Alltså det är ett för stort ord med för stor innebörd för att användas hur som helst, eller har jag fel? Om man tar ordet fruktansvärd igen.. Det innebär ju att man fruktar, har respekt för något/någon, man är rädd osv.. "Den låten är fruktansvärt dålig". Jag vet inte riktigt om jag är rädd för en låt. okej möjligtvis om det skulle kunna bli negativa konsekvenser av en låt (det skuulle ju kunna hända). Men man nej det är bara konstigt egentligen. Jag tror att man kanske borde börja att tänka på betydelserna av orden vi använder och inte överdriva allt. Varför ska saker och ting överträffas i ord?
Nu kanske jag svamlade iväg helt.. men hoppas att jag fått fram något vettigt i alla fall =)
Bygg inte hus på en sandig strand...
Som jag nämde igår så läser jag just nu en vansinnigt bra bok Det kreativa Hjärtat.
De senaste mornarna har jag satt mig och läst under tiden jag ätit frukost. Riktigt smart gjort anser jag själv.. Annars hade jag ju bara suttit och stirrat ut genom fönstret under tiden eller möjligtvis sett på tv.. men jag tycker att det är bättre att fylla sig med lite bra tankar och funderingar som man kan ta med sig under dagen..
Jag fastnade starkt för en grej där Noland skriver att att man inte ska bygga sin bild av sig själv bara på sina gåvor och talanger för det är som att bygga hus på en sandig strand, vilket fick mig att tänka på låten:
De senaste mornarna har jag satt mig och läst under tiden jag ätit frukost. Riktigt smart gjort anser jag själv.. Annars hade jag ju bara suttit och stirrat ut genom fönstret under tiden eller möjligtvis sett på tv.. men jag tycker att det är bättre att fylla sig med lite bra tankar och funderingar som man kan ta med sig under dagen..
Jag fastnade starkt för en grej där Noland skriver att att man inte ska bygga sin bild av sig själv bara på sina gåvor och talanger för det är som att bygga hus på en sandig strand, vilket fick mig att tänka på låten:
Bygg inte hus på en sandig strand
bygg inte hus på grus
kanske verkar det okej
men en dag du ångrar dig
du får bygga huset en gång till
Du måste bygga huset på ett berg
på en stadig grund som inte rubbar sig
för när stormen piskar på
finns det frid i huset ändå
För visst är det väl så? (Tyck gärna till) Att om allt i mitt liv byggs på hur duktig jag är och hur bra jag presterar så om jag misslyckas så rasar allt/huset, mer eller mindre.. Jag vet själv hur det är för jag kämpar själv med det.. en motgång, den behöver inte vara stor, och man ger upp. Tänk om livet istället har byggts på en stadig grund, på vem du är. Det handlar inte om vad man presterar eller hur grym man är, det handlar inte om att få bekräftelse för det är inget som håller i längden, i motgångar raseras det. Det handlar om vem du är! Nyckeln till ett stark och stadig grund...
bygg inte hus på grus
kanske verkar det okej
men en dag du ångrar dig
du får bygga huset en gång till
Du måste bygga huset på ett berg
på en stadig grund som inte rubbar sig
för när stormen piskar på
finns det frid i huset ändå
För visst är det väl så? (Tyck gärna till) Att om allt i mitt liv byggs på hur duktig jag är och hur bra jag presterar så om jag misslyckas så rasar allt/huset, mer eller mindre.. Jag vet själv hur det är för jag kämpar själv med det.. en motgång, den behöver inte vara stor, och man ger upp. Tänk om livet istället har byggts på en stadig grund, på vem du är. Det handlar inte om vad man presterar eller hur grym man är, det handlar inte om att få bekräftelse för det är inget som håller i längden, i motgångar raseras det. Det handlar om vem du är! Nyckeln till ett stark och stadig grund...