Life as I know it...

Jag vet att många säger (även jag själv) att Det är mammas fel att jag är sån här eller Det är pappas fel att jag är tjock eller någon annans fel. Vad det nu kan vara. Uppväxt miljön tror jag påverkar en mycket. Men samtidigt har man ett val att göra, vill jag att uppväxten ska påverka mig (de negativa bitarna) och skylla på att det var mina föräldrars fel att det blev som det blev eller ska jag ta ansvar för mina egna handlingar och sätta ner foten och visa att Jag kan! Vi människor är verkligen duktiga på att skylla på andra, att det är deras fel. Varför är vi så rädda? Förmodligen vill vi inte känna oss nertryckta, dumma eller bli dömda/anklagade. Men vad händer om vi fortsätter skylla ifrån oss? Dels tror jag att vi själva mår mer och mer dåligt, vi tar inte ansvar för våra handlingar. Vi får andra att må dåligt och de kanske inte får förtroende inför andra människor (beroende på vad som hänt vill säga). Det är alltså vårt fel att andra inte kan lita på personen som vi skyllt ifrån oss på. Det finns en mängd olika saker/konsekvenser. Är det inte dags att vi tar ansvar för våra handlingar och våra liv istället för att skylla på mamma, pappa och andra? Jag måste själv jobba på dessa bitar. Man vill ju inte bli anklagad.. MEN vi bär vårt eget ansvar inför andra. Börja tänka på andra istället för att vara egoistiosk och bara tänka på en själv! 

It is time..