Blowing away

Gårdagens konsert var helt sanslöst bra!
Alla biljetter hade sålts ut och det var mycket folk i Globen. Startade med Ole Börud fortsatte med Samuel Ljungbladh och slutade med en mäktig konsert av Kirk Franklin. Det var magiskt. Det var inte bara en konsert, det var en gudstjänst. Vilken fantastisk gåva och möjlighet kirk har, och vad han använder den!
"Don't cry, whipe your eyes, he is not dead!"


Tänkte lite på det här med beroende. Vad mycket man kan göra till ett beroende egetnligen, det är läskigt! Jag börjar inse fler och fler saker som jag är beroende av. Vissa saker vill man inte göra av med trots att man vet att det påverkar en negativt, eller ens tid negativt. Och vissa saker vill man inte inse/erkänna, antagligen för att man vill fortsätta. För vad händer om man slutar med något som man är beroende av? Kanske en slags trygghet som försvinner, man är rädd att man misslyckas sluta med det.
Men varför ska man vara rädd för att misslyckas, egentligen? Det är inget fel i att misslyckas, bara resa sig upp och borsta av sig och försöka igen.
Hur många gånger misslyckades inte Tomas Edison när han skulle uppfinna glödlampan? Gav han upp? Nej, han fortsatte och fortsatte tills det blev rätt. Han såg det inte som några misslyckanden heller utan andra sätt att inte uppfinna en glödlampa..

Kommentarer
Postat av: NOESCAPE

sv: ja :O eller hur :O

Btw: Skriv gärna vad du tycker i mitt senaste inlägg, e nyfiken! hehe :D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback