dagens lilla filosofiska
Efter tre fantastiskt intensiva dagar och proppfulla med lärande ligger jag nu halvt däckad på sängen. En ganska skön känsla faktiskt. Det märks att man vart aktiv och försökt ta in så mycket som möjligt. Jag måste säga att jag har så sjukt sköna lärare som inspirerar till tusen. Varje lektion är som en predikan, aaand I like it!
Satt på tåget hem idag och tänkte lite efter att jag pratat i telefon. Varför är man/jag rädd att säga eller nämna saker om Gud eller kyrkan i ett sammanhang där kanske ingen är troende? på typ tåg, varuhus, restaurang eller vart man befinner sig. Det borde väl egentligen var det mest normala? Men nej, istället tar det emot lite "tänk vad dom tänker som hör!?" Det gör mig irriterad på mig själv. Här läser man teologi och gör praktik, det enda jag vill är att leva kristuslikt. Men när jag pratar i telefon med någon om Gud/kyrkan då funderar jag på vad människor i omgivningen ska tänka. Nej det är slut på det, något jag verkligen måste tänka på. Som sagt, det borde väl vara helt normalt! "Det hjärtat är fullt av talar munnen". Skärpning Rebecka...
Satt på tåget hem idag och tänkte lite efter att jag pratat i telefon. Varför är man/jag rädd att säga eller nämna saker om Gud eller kyrkan i ett sammanhang där kanske ingen är troende? på typ tåg, varuhus, restaurang eller vart man befinner sig. Det borde väl egentligen var det mest normala? Men nej, istället tar det emot lite "tänk vad dom tänker som hör!?" Det gör mig irriterad på mig själv. Här läser man teologi och gör praktik, det enda jag vill är att leva kristuslikt. Men när jag pratar i telefon med någon om Gud/kyrkan då funderar jag på vad människor i omgivningen ska tänka. Nej det är slut på det, något jag verkligen måste tänka på. Som sagt, det borde väl vara helt normalt! "Det hjärtat är fullt av talar munnen". Skärpning Rebecka...
Kommentarer
Trackback