Life as I know it...

Uschianimig, det blev jobbigare än jag trodde att åka tillbaka. Än så länge är jag kvar, men tåget går tidigt imorgon. Känslorna blev starka och tårarna föll. Ja, det är jobbigt att lämna. Men samtidigt ser jag fram emot det som kommer i höst.. packningen är klar, alla stolar hanns med och är färdigmålade. Pojken och jag hann även göra en intervju som ska vara till en skoluppgift som vi båda hade kvar. En uppgift som jag är taggad på att skriva. Det är dags att släcka lampan och sova, klockan ringer kl 6 imorgon. Mot Stockholm....