Destination: Örebro-Stockholm

Då va man hemma i storstaden igen efter tre dagar i Örebro. Jag måste säga att jag är helt slut. Det har vart långa dagar med mycket undervisning och umgänge. Sen ska man försöka smälta och låta undervisningen få landa också..
Det är kul att få träffa alla som pluggar, in real life så att säga. Det är annat än när man ser varandra över videokonferens.
Hösten har verkligen kommit med kylan. Igår morse gick jag för att köpa frukost i Örebro. Bitande kyla, men oh så uppfriskande. Jag passade på att ta en liten promenad eftersom pressbyrån inte hade öppnat.
Som sagt, en fantastiskt frisk och vacker morgon. Morgonen blev inte direkt sämre när jag gick in och köpte min frukost. Mannen som stod i kassan va så välkomnande och trevlig. Hälsade glatt godmorgon och var verkligen hjälpsam och gjorde det bästa av att min frukost skulle bli så god som möjligt (nej det va inte för att han var säljare, eftersom jag fick det till ett bättre pris, och nej jag är inte blåögd). Det märks när en person tycker det är kul att jobba och träffa människor, och kanske är det lättare på ett mindre stället där det inte är människor som springer ut och in hela tiden. Kanske ligger det något i hur ens beteende är tillbaka till personen som står i kassan? Det är ju en utmaning att vara trevlig och glad mot en person som biter av en och är sur i sin framtoning.
När jag kommer tillbaka till stan, kliver av tåget och traskar mot något ställe där jag kan köpa mig något litet att äta innan kvällens möte bestämmer jag mig för att gå till 7eleven. Först tvekade jag eftersom jag och en vän satt där i lördags kväll och pratade över en kopp the. "Tänk om kassören känner igen mig". Men ganska snabbt slogs jag av tanken "för det första, vad gör det? för det andra, han har haft massa kunder sedan dess så varför skulle han känna igen mig?". In traskar jag trött och hungrig, tar det jag vill ha och betalar till personen i kassan (det va inte han), men då tittar den andra kassören (som jobbade) upp och säger "så du är här igen" varav jag blev helt paff. Stockholm verkar inte direkt stort, eller så hade jag och min vän ett intressant samtal som han hade lyssnat på.. Who knows? Tyckte att det var lite kul i alla fall. Jag kommer ju från ett ställe där man känner igen och hälsar på var och varannan person när man går till ICA. Kan tycka att det är skönt att det inte är helt anonymitet i storstaden.
Nu ska här pluggas lite..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback