Kollektivtrafik kan va det bästa som uppfunnits, eller?
Ibland blir man bara så trött. Efter en hektiskt eller smått stressig tid i kyrkan då det hades hand om fikat blev det en språngmarsch mot t-centralen där jag mötte upp olivia, madde och erica. Det var dags för vår första lägenhetsvisning i Stockholm. Vi sätter oss på tunnelbanan och kommer inte längre än till Gamla Stan där det dras i nödbromsen, där är vi fast. Paniken börjar spridas i oss. Vi har en buss att passa och vi kommer inte härifrån, inte med tuben i alla fall. Så det blir buss till skanstull för att sedan byta buss igen till gullmarsplan för att sen fortsätta till tyresö. Ja det var minsann spännande! 1 timme senare kom vi fram 40 minuter efter att visningen hade börjat. Men det funkade i alla fall. Och på vägen tillbaka var det också lite spännande. Då va det ett tåg framför som hade problem med dörrarna vilket betydde att det gick myyycket långsamt fram till första stationen, men sen gick det undan.
Jag mötte upp Fasica på sergelstorg och vi promenerade ner till kungsträdgården för att möta upp Philip. Medan vi väntade stod vi i solen under vackert blommande träd. Det blir grönare och färggladare ute! När Philip hade anlänt promenerade de tre musketörerna (eller något) till Pong och åt Sushi. Det smakade vill jag lova! Oj vad gott det var. Och vi lyckades äta upp allt med pinnarna, utan att söla hejdlöst mycket. BIG plus!
Nu sitter jag här och försöker få kläm på hur man komprimerar filer.. Det går inte väldans bra. Gör för mycket samtidigt..
Kommentarer
Trackback