Life as I know it...

Det är grått ute, några regndroppar faller från himlen, Bea och jag är ensamma hemma. Föräldrarna har åkt på semester och kommer tillbaka om ett par veckor. Det är verkligen tyst, bara knapparna från tagentbordet som låter och kylskåpet    -    tyystnad     -    Det är faktiskt rätt skönt, jag tycker om ljudet av ingenting. Jag tänkte sätta mig och studera en liten stund. Men sen blir det nog soffan och en bok, om William Seymores liv och väckelsen på Azusa Street, såå inspirerande och fascinerande. Det väcker tankar..

Jag kom på att det kanske kan vara kul att skriva lite ibland, igen. Det kanske inte alltid kommer vara roligt att läsa, men är man intresserad av vad som händer i mitt lediga sommarliv då kanske det är kul ändå?
Jag vaknade på tok för sent idag, icke bra. Men blev glatt överraskad över solen som strålade in genom fönstret. Skulle det inte regna större delen av veckan? Jag packade ihop bibel, fee&stuart (SALT studenter, ni vet vilken bok det är), datorn och en madrass och lade mig på altanen. mm solen värmer och ger färg! Har en hel del att ta igen efter de veckor jag var inne och fick hålla mig undan för solen.
Känns riktigt skönt att få ta studierna i egen takt, utan tidspress, och kan bestämma avbrott då jag kan hitta på något annat. Måste sommaren ta slut?

Hjälp, jag är verkligen sämst på att uppdatera.. sist va jag sjuk, det tog 4 veckor innan jag blev av med infektionen. Alltså fyra veckor av vila, träffade lite vänner men försökte ta det så lugnt som möjligt. Det var inte mycket som orkades med heller. Men nu sitter jag här i mors och fars kök med en kladdkaka i ugnen och väntar på mannen min. Han kommer först om ett par timmar. Jag njuter av att vara ledig. Det är verkligen helt fantastiskt skönt. Har dock lite studier att ta tag i och fick gjort ett par uppgifter idag. Tänkte dock ta och sätta mig i solen nu och läsa.
Vad har sommaren bestått mer av än sjukdom? Det var New Wine konferens! Helt otroligt vad bra det var. Jag älskar att se ungdomar växa och ta nya steg med Gud. Wow, det hände verkligen mycket under den vecka som det ägde rum. Ska bli riktigt intressant att se hur nästa läger ser ut, Chili, som är om tre veckor.
Annars spenderar jag min lediga tid tillsammans med vänner och familj, har vart på kusten ett par gånger och njutit av havet och solen. Jag gör saker som jag vill och ger vila, bakning, umgänge, sol, natur, läsa, tvätta, pyssla och dona. Drömmer om en sommarstuga vid vattnet.. Ja det gör jag också..

Ja, det har snart gått en vecka sedan pappa hämtade mig på stationen i Örebro. Det blev en snabbare hemfärd än beräknat. Har haft något konstigt virus/infektion över en vecka, idag är första hela feberfriadagen på9 dagar! Så efter ett läkarbesök och en penicillinkur uthämtad slängdes packningen (för hela sommaren) ihop på 20 minuter och ytterligare 10 minuter senare satt jag på tunnelbanan för att ta tåget till Örebro där jag som sagt blev hämtad av min enormt fina far. Vad har jag gjort dessa dagar? Typ ingenting är mitt svar.. Men så är det..

Som vanligt när jag avsatt tid för plugg så går det låångsamt framåt. Förmiddagen rusade iväg, slängde ihop en omgång bröd och gjorde middag så va det plötsligt eftermiddag. Koncentrationen står på ungefär 2 av 10. En helt ledig dag och jag har bara kommit några sidor framåt i en bok. Laddat upp med jordgubbar hade jag gjort också, fint att mumsa på men det hjälper inte koncentrationen särskilt mycket. Ska försöka arbeta på fokuset..

Jag borde plugga, jag vet. Och jag har pluggat, lite i alla fall. Har i alla fall strukturerat upp och har koll på vad som ska göras nu sista månaden av terminen. Och ja, jag ska plugga lite mer ikväll. Inte helt lätt bara när fokuset inte är i boken utan någon annanstans eller när muskulaturen i ögonlocken (finns det någon där?) inte fungerar och boken faller ihop på magen. Men snart är ett kapitel avklarat.. Jag ska försöka lite till....

Det blir en väldans massa kort känner jag och kanske inte så innehållsrika inlägg. Jag vet jag borde skärpa mig. Men just nu njuter jag verkligen bara av att vara. Men kanske kan komma någon tanke ändå. Igår i bilen lyssnade jag och morbror på senaste skivan från Youth - Livets ord och ena strofen gick "Vi bekänner dig Jesus som herre i våra liv". Och tanken kom - Vad innebär det egentligen att bekänna Jesus som Herre i ens liv? Vad blir konsekvenserna av det? Lilla jag som vandrar omkring i Stockholm och i skogarna här på jorden, skulle jag erkänna någon annan som Herre i mitt liv? Vad då, är det inte jag som är centrum här på jorden, jag menar är det inte jag som är centrum i mitt eget liv? Det är väl det man tar avstånd från när man erkänner någon annan som herre i ens liv, Jesus. När man står och lovsjunger (oftast är det så i mitt fall) så är många texter att Jesus är Herre. Det innebär ju egentligen att ta ett steg ner från plattformen och överlämna den till Jesus, att lämna centrum och fokus till Jesus istället för att självförverkliga mig själv eller låta allt kretsa kring mig. Det är han ju lätt värd. Har tänkt på det de sista två veckorna då det har predikats och blivit mer påminnd om påsken och korset. Alltså, Jesus lät sig verkligen plågas till döds! Han lät sig bli spottad på, piskad så det revs upp stora köttsår, en krona av törnen trycktes ner på hans huvud, han blev hånad på många slags vis och till sist blev han fastspikad på ett kors. Ville han? Nja, han ville helst att Gud skulle låta honom undgå det, MEN han gjorde det ändå, för DIN skull. Det är en svindlande tanke tycker jag. Jag blir tårögd och tjock i halsen bara jag tänker på det. Och vad gör vi/jag? Jo jag är hellre Herre i mitt eget liv än låter Jesus som dog för mig ta den platsen. Jag kommer nog aldrig förstå hela innebörden, men jag förstår att det är stort. Vem skulle göra det frivilligt om inte Gud själv, som älskar så mycket och vars kärlek är oändlig.

It is friday, the good friday!

Jag ska strax bege mig ut i solen och hoppas innerligt att bryggan är lugn och ledig så man kan plugga lite. Men först en tanke som slog mig. Facebook är ett läskigt kommunikationssätt. Jag bestämde mig för att inte logga in på några dagar, det blev bara tre och jag ska inte förklara bort varför jag skulle göra det. I alla fall, 10 nya eventinbjudningar, på 3 dagar!! Tänk om det hade tagit en månad innan jag loggade in och såg dom. Alltså, jag är ju precis likadan egentligen. Och om man skulle vilja få tag i en person då kollar man om personen är online eller så skrivs det något i loggen. Okej det kanske inte är en big deal men det slog mig bara så där nu när jag inte vart så aktiv som vanligtvis. Nej nu blev det ännu mer uppenbart att jag borde ta avstånd från det.

Jag trodde att det skulle vara lika lätt att deklarera som vanligt men icke! Det va en massa papper och tillägg som skulle fixas i år. Allt gå grund av försäljningen av min lägenhet (som jag förövrigt saknar nu, balkongen..). Men nu är det klappat och klart, och rätt ifyllt hoppas jag. Ännu flera steg in i vuxenvärlden.

Det är påskvecka och mycket tankar strömmar genom min hjärna. De bollar fram och tillbaka, ut och in genom huvudet. Vart ska man börja? 

Morgonkaffet är precis uppdrucket, ur högtalarna flödar sköna country/bluegrass vibes och det är strax dags att ta tag i dagens bestyr:

Ibland är tröttheten bara så påtaglig att man inte riktigt förmår sig göra något. Jag vill inte ens tänka på hur andra har det, som småbarnsföräldrar, eller människor som klättrar på karriärsstegen. Hur orkar man? Egentligen finns det vissa saker jag verkligen borde göra, men istället för att fokusera på skoluppgifterna som ska skrivas blir det istället kurslitteratur i soffan jag har här på kontoret och en kopp kaffe. Då gör man ju viktiga saker också. Man måste få tillåta sig att göra så, och bara acceptera att man är trött också. Kan tänka mig att det kan vara en fara i dagens samhälle, att man kör på för fullt och inte lyssnar till sin kropp. Men som biskop David sa förra veckan när han var här och undervisade, SOV, gå och lägg dig på kvällarna. Det är inte alltid det är så enkelt, men kanske borde man passa på dom kvällar man kan? Det är väl ett steg på rätt väg kan jag tycka.