Life as I know it...

Dagens incident! Pappa och jag åkte till stan för att handla inför morgondagens partaj. Gjorde först ett spontant hembesök hos goda vänner och blev bjudna på riktigt gott kaffe (min käre far brukar göra spontana hembesök, så folk är vana haha). I alla fall, väl på kvantum plockade vi ihop allt som skulle vara till maten under bossande av mig. Plötsligt hör jag pappa ropa över halva affären "Rebecka!" jag kikar ut från några mathyllor och ser att folk tittar lite konstigt på mig. Pappa kommer gåendes i raska steg "Vi måste åka hem fort som ögat, grannen ringde precis och Bea (vår hund) står på balkongen och skäller som en galning". Så vi skyndar oss och kör mot hemmet. Öppnar dörren och märker att balkongdörren är stängd. Antagligen har hon knuffat upp den, gått ut och dörren blåst igen. Inte konstigt att hon står ute och skäller som bare den i regnet. Hon va rätt blöt och glad över att vi kom hem, stackars liten.