Life as I know it...

Fasica har en ljuvlig röst, det var en fin musikalisk stund ikväll. Tack för sång och musik, fika och umgänge.

Ett farväl till min kära vän Ellen blev det också. Hon ska volontära i utlandet i några månader och kommer sen inte tillbaka till Stockholm. Känns konstigt..

På tunnelbanan in va det en en kille som smittade av sig med sitt leende. Tror han messade med någon han tyckte om för han såg så lycklig ut. Så fint att det sprids och smittas av..

Emelie har även införskaffat en mycket lampa till hallen, efter som de andra två vi har är ur funktion..