Svar angående tankar om hemmafru

Jag upptäckte att jag hade fått kommentarer med frågor jag inte hade svarat på, angående mina tankar angående hemmafruligheter. Frågorna lyder:

Men hur kommer de sig att du vill bli hemmafru?
Har mamma din varit de?
Är de desperate housewives eller svenska hollywood fruar som har inspirerat dig?

Först kan jag säga att jag inte har sett ett enda avsnitt av svenska hollywood fruar. En av anledningarna är att jag inte har någon tv men jag är inte heller så intresserad av att se sånna program av vissa anledningar, men det är ett kapitel för sig. och nej, min mamma har inte varit hemmafru, båda mina föräldrar har jobbat under alla år.
Mina tankar och drömmen om att vara hemmafru har funnits under många år. Till en början var de väl mest oseriösa, och då var de väl mer inriktade på att vara lyxhustru, haha. Jag kommer inte ihåg helt när de började bli mer seriösa, kanske under året då jag gick teamträningskola och fick prova på församlingsarbete på heltid, eller så va det ännu tidigare.
I alla fall, det finns flera olika anledningar till att det är en av mina drömmar. Ena anledningen är för familjens skull. Tänk vad mycket tid man kan tillbringa med familjen, med barnen, och hushållet. Gå runt och pyssla i hemmet, laga mat från grunden och baka. Jag är inte direkt förtjust i mat som är av halvfabrikat. Kanske för att jag som barn fick hemmagjorda köttbullar istället för skolans seniga halvfabrikat.. men också för att det är roligare att laga från grunden och nyttigare.
Sen har även tankar kring församlingsarbete kommit in i detta. Det finns inte alla församlingar som vill/kan anställa en person utifrån en sån tjänst som jag skulle vilja söka i framtiden. Kanske för att inte behoven finns på det sättet och kanske inte ekonomiska tillgångar heller.
Så jag vill lägga en del av min tid på ideellt arbete i församlingen också i form av olika saker.
Än så länge är det som sagt bara drömmar, och vem vet, kanske får man aldrig chansen heller. Det krävs ju ekonomiska förutsättningar i äktenskapet, att mannen vill ha det på det sättet. Sen vet man ju aldrig om man blir gift.
Lite kort svar på frågorna (men ändå ganska långt)

Kommentarer
Postat av: Chril

Intressant. Jag tycker de är spännande då inte alla drivs av samma karriärslystnad som man så lätt hamnar i.

Jag menar inte att de alltid måste vara fel, men jag själv drömmer inte om att nå långt i nån arbetskarriär. Då kanske jag uppskattar att de finns andra som också väljer annat =)



Nä man vet ju aldrig om man blir gift eller inte.



Men jag har en längtan och ett hopp, så då får man väll tro att en dag hittar man den som vill gifta sig me en =)



Bra svar, även om de var rätt långt, är de ju inte direkt för långt... hahah



Men församlingsarbete, vad driver dig då? Ungdomar, barn? Eller där man behövs?



Några funderingar, några svar.



Ha de gott nu, kul att du verkar trivas med livet =)

2010-12-16 @ 13:14:46
Postat av: SofiaE

Inge å tacka för!

Men härligt, de hare gjort här uppe oxå :)

Jo tack allt e bara bra me mig! Åhh men taack, va snällt :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback