Ta vara på när man är ensam

Varför är man så rädd för att inte ha något att göra under någon/några timmar och dessutom vara ensam?
Tanken har slagit mig flera nånger sen jag flyttade till Stockholm. Jag har vart en del själv när jag inte vart i skolan. Det har även slagit mig "vad ska jag hitta på nu?". MEN, det finns faktiskt massa saker att göra, egentligen. Det finns saker som ger avslappning. Jag har ingen tv vilket är oerhört skönt, annars hade jag suttit där x antal timmar per dag istället för att ha gjort något vettigarae, som man fått ut något av också.
Häromdagen lade jag mig på sängen och lyssnade på musik, det var evigheter sen som jag gjorde det. Bara ligga i sängen och titta/blunda och njuta av att man finns och varva ner. Läsning är något som jag slappnar av också, det är tyst runt ikring en och man fokuserar på antingen en skönlitterär bok eller något mer djupare..
Diskning är något som verkligen vart vedervärdigt och tråkigt tidigare.. Jag säger inte att det är kul nu heller, men av någon anledning går det lättare när man inte lockas av att sitta vid ex. tv.
Att hitta de där små stunderna då man varvar ner är verkligen behövligt.. Jag älskar att umgås med människor, men man funkar inte i längden om man gör det heela tiden.
Levande ljus är ett skarpt tips också! Det ger ro, något mer som är levande i rummet BIG ++.
Jag tycker egentligen att det är skitjobbigt när man inte har något att göra. Om jag lyssnar påå musik så måste jag göra något under tiden, om jag diskar måste jag ha musik osv. Men varför ska man vara rädd när man inte har något alls att göra? Man är rädd att missa något kul som händer.. Eller hur?
Med dagens tempo och matning i media behöver vi det där då man inte gör något alls i vardagen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback