Life as I know it...

Han hade fått en bild för några år sedan med ett presentbord. Där paketen var väldigt fint inslagna, de var väldigt vackra. Fint papper, fina snören avancerade saker liksom. Gud började öppna dessa paket och såg att varje paket var tomt. Det var bara vackra paket, från utsidan. Och det rickard skriver är att vi inte behöver ha några vackra arrangemang med fina sånginsatser osv. Det viktigaste är att hjärtat är med, det är inte ytan som är det viktiga.

Jag tror det kan vara så med mycket. Man vill gärna ha en vacker utsida, man vill att saker och ting ska se bra ut i andras ögon. Nu syftar jag inte på utseende, inte främst i alla fall. Utan jag tänker mer på handling, på ord man säger och så. Som t.ex. Om dom diskar ser dom att jag är duktig och det tycker dom är bra eller Om jag dansar på det sättet så kommer dom tycka att jag är grym eller Om jag använder de här svåra orden får jag status och visar att jag har ett stort ordförråd.. Eller vad det nu kan vara. Men det är ju för att själv bli upplyft eller känna sig bra. Det är väl lite av egoistiska skäl? Tänk om man gjorde det med hjärtat i stället för hjärnan och en baktanke?

Att ge vackra presenter som har ett vackert innehåll, istället för tomma presenter..