Life as I know it...

Dagen har vart skön, kan itne påstå att jag var jätte duktig vid bullbaket, jag satt mest och höll mamma sällskap och hade högläsning med bra artiklar!

Sen satte jag mig i soffan och läste, i knät lade sig Bea. Så mysigt! Hon är verkligen som en liten bebis, och inatt ska hon sova hos mig, ja i sängen och ja under täcket. Det är så hon tycker om att sova (hon är lite frusen av sig och sjukt stort behov av närhet!)

Jag måste erkänna en sak.. Igår när jag gick till och från lyktan (ungdomsgården) var jag livrädd. Likaså idag när jag skulle hem till en vän som bara bor 5 minuters gångväg bort! och anledningen? Jo den är så här:

Just nu är det höst, det är vackert och det finns en hel del äppelträn. Inget farligt i det. MEN, Vargön är omgivet av hunne- och halleberg. Där bor det måånga älgar. Nu är det ju också jaktsäsong så det är ju klart att de måste gå ner för bergen in i trädgårdarna och äta sig fulla på jästa äpplen. Älgar är jag verkligen inget stort fan av. De är stora farliga och allmänt vidriga, trots att de är Guds skapelse har jag väldigt svårt att uppskatta dessa stora bestar. Så nu ikväll blev det en springtur hem.

Konstigt att man är mer rädd för att gå hem i Vargön en kväll än vad man är i Stockholm..