Life as I know it...

Sandra och jag jobbade tillsammans i eftermiddag/kväll. Vi började prata om att vi är tacksamma över vart vi är i livet. Det finns saker vi längtar efter och kanske saker vi önskar att vi hade gjort osv. Men vi är inte så gamla, 21 år och har en hel del erfarenheter av olika slag som ex. yrkeserfarenhet, de olika aktiviteterna man är och har vart engagerad i i kyrkan. Alla dessa fantastiska vänner man har, eget boende och ta ansvar det. Jag har fått göra en hel del under dessa tre år efter studenten. Jag vill inte se tillbaka och tänka på vad jag hade kunnat gjort istället. Jag vill vara tacksam över det jag har gjort och för det jag gör. Livet är för kort för att slösas bort på att grubbla över saker som jag hade velat gjrot istället för det jag gjorde/gör eller för att vara avundsjuk på någon och vilja leva den personens liv. Jag vill leva varje dag och ta vara på vad varje dag har att ge istället för att hela tiden planera morgondagen. Vad får man ut av det? Det är dags att leva livet här och nu! Idag är inte imorgon, det är NU. Det är inte nyttigt att leva ett planerat liv där man bestämt vad man ska göra och i vilken ålder det ska göras. Då blir man bara besviken på sig själv när det inte blir som man tänkte. Vilket kanske i värsta fall kan leda till att man inte orkar med, man tycker illa om sig själv, att man inte anser att man duger.. Men vet du vad? Du är perfekt!