Life as I know it...

Varför ska man komma i den där åldern då man inte vill göra något som är "töntigt" och under den tiden då man inte har tid utan man väljer bort det man är bäst på?? Hur kunde jag vara så idiotisk dum? Jag valde bort det jag var bäst på! Där jag egentligen hade min stolthet där jag fick jag finner inte orden.. Jag sålde min ägodel som vart med om så mycket som gjort mig så stolt flera gånger om.. men det fattar jag nu så mycket som det gav mig.. så mycket kraft som det tog men vad mycket jag fick tillbaka egetligen.. nu är det typ försent.. jag vågar egentligen inte heller erkänna det att jag saknar det.. jag har aldrig känt så här sen jag slutade.. trodde aldrig att jag skulle ångra det.. men vad fel jag hade! Just nu önskar jag att jag hade det ogjort.. men att fixa en ny är mycket pengar.. jag ska nog ringa Tomas..
Jag hatar verkligen den åldern! Då allt påverkar.. nej det är töntigt, nej det tycker inte han om så då kan inte jag tycka om det, nej jag har inte tid, nej det kommer jag aldrig ha användning av i framtiden.. Skit i vad andra tycker och skit i att jag inte kan använda det i mitt jobb, man har väl en hobby, fritid lixom! Jag måste göra något åt det...

skönt att skriva av sig..

Tack